Motvindar blåser allt som oftast för Atleticos fans. En sak har de dock varit bortskämda med. De senaste tio åren har de ständigt haft minst en världsanfallare på planen. De nio senaste åren har den interna ligaskytteligan toppats av Fernando Torres (fem gånger), Diego Forlan (två gånger) och Sergio Agüero (två gånger). Dessa tre herrar har egentligen bara en sak gemensamt, förmågan att nosa upp mål i alla väder. Deras spelstilar är nämligen helt olika varandra. Utöver målgörandet i sig, har de gemensamt att de gärna och ofta gör mål mot Barcelona.  Facit för trion mot Barcelona, i ligan:

 

- Fernando Torres - 7 mål på 10 matcher.

 

- Sergio Agüero - 5 mål på 10 matcher.

 

- Diego Forlan - 5 mål på 7 matcher.

 

Nu väntar en ny världsanfallare på att ta över rollen som Atleticos farligaste vapen mot Barcelonas magiska bolltrillande. Radamel Falcao är ett monster och har på tre matcher gjort fem mål. Men det har varit mot Sporting och Santander, Barcelona är en annan femma. Alla väntar spänt på hur Falcao kommer agera mot storlag som Barcelona, är han Atleticos nya Barca-killer? Vi får se. Personligen tror jag att han kommer vilja visa upp sig på den stora scenen. Hans fysik kommer vara ett ständigt hot mot en något desarmerad backlinje i Barcelona, bara han får lite hjälp av Reyes och Diego/Arda. Inte långt kvar tills vi får svar på den frågan.

 

Otroligt spännande!

 

/Leo

Vi gick igenom en bråkdel av helgens omgång i La Liga på twitter redan i går kväll. Låt oss en dag visare ta upp ett par saker lite mer noggrant.

 

Zaragoza – Espanyol spelades i går kväll, en hyperintressant match tack vare två Garcias. Luis Garcia och Sergio Garcia. Luis Garcia lämnade sitt älskade Espanyol för Zaragoza endast ett par veckor sedan. Klubben han stolt har representerat i över sex år och 220 matcher. Sergio Garcia lämnade Zaragoza redan 2008, han var där mycket uppskattad och i går kväll stod han som motståndare i Espanyol. Där har ni bakgrunden.

 

Luis Garcia satte 1-0 efter 29 minuters spel. Han knyter näven diskret och bränner av ett par sekunders leende. Ett värdigt firande. Under tiden har Sergio Garcia det tuffare. Så fort han närmar sig bollen visslas och buas det högt.

 

Espanyol kvitterar faktiskt i andra halvlek, och Sergio Garcia, som inte verkar tycka att det är nog med visslingar försöker sno åt sig äran för målet, men det tilldöms korrekt Lopez. Så åter till Luis. I den 88e minuten tilldöms Zaragoza straff. Luis stegar fram och har hans att avgöra mot klubben han nyligen lämnat. En katastrofalt dåligt straff senare skanderar de tillresta Espanyolfansen hånfullt ”Luis, Luis, Luis!”.  Det skulle dem icke ha gjort. I den 93e minuten håller sig Luis – taggad av de hånfulla tillropen – framme och nickar in 2-1. Och efter matchens alla händelser firar Luis som en galen man. Det hoppas över reklamskyltar och det är mer än ett elegant, diskret leende över hans ansikte den här gången. 64 minuter tog det alltså för Luis Garcia att gå från respektfull till galen. Och vad börjar Zaragozafansen direkt att skandera tror ni? ”Luis, Luis, Luis!”

 

Vackert

 

------------

 

-      Alla trötta som hånar och kritiserar La Liga och drar paralleller till skotska Premier League kan sluta läsa här. La Liga lever och frodas! Visserligen har det endast gått tre omgångar, men hörrni, se vilka vi har i toppen av ligan. Valencia som på kort tid förlorat sina absolut mest tongivande spelare i Silva, Villa och Mata. Soldado drar här ett jättelass. Och Real Betis, lever de på sin nykomlingsentusiasm eller finns det kvalitet så här hög i den på pappret så tunna trupp Pepe Mel förfogar över?  Inte säker än.

 

------------

 

-       Falcao, Turan och Diego. Atleticos tre nyförvärv var bäst på plan i gårdagens seger mot Santander. Har Atletico Madrid lärt sig att värva kvalitet istället för kvantitet? För sticka-kniven-i-ryggen-Agüero tog det 234 matcher att göra ett hattrick. För Falcao tog det tre. Och El Genio Turco, som han så härligt kallas, har visat sig vara en lysande framspelare.

 

Vi nöjer oss där.

 

/Leo

Inter - Roma 0-0
Ångestmöte på Meazza och just därför fullt logiskt oavgjort. Mindre väntat med mållöst då Inter var tillbaka med trebackslinje och Enrique testade Taddei och Perrotta som ytterbackar. Men det är två lag som har svårt att få till det den sista tredjedelen. Interspelarna uppträder osäkert och vet inte riktigt var de ska ligga i positionsspelet. När sen Gasperini byter ut Forlan för Muntari vid 0-0 undrar man ju verkligen hur tankegångarna gick. Jag vill trots allt mena att Luis Enrique tog den här matchen på poäng. Oavgjort borta mot Inter är fullt godkänt och nybygget Roma tar små steg hela tiden. Värre är det för Gasperini. Högoddsare - Donadoni, som fanns på plats, tar över?

Cagliari - Novara 2-1
Att förlora på Sardinen är ingenting att skämmas över. Siffrorna 2-1 är dock i finast laget för Novara. Cagliari hade mängder av chanser och kunde lika gärna ha vunnit med ytterligare ett par bollars marginal. Ficcadentis gäng kan nu stoltsera med maximala sex poäng. Dessvärre ingen Ekdal i truppen och chanserna lär inte öka om Cagliari fortsätter i samma stil.

Lazio - Genoa 1-2
Vad har vi här egentligen? Ett förhandstippat Lazio, som spelade så fenomenalt bra första 20 mot Milan i premiären, har sedan fallit igenom. Först "bara" 2-2 hemma mot rumänska Vaslui i EL-premiären och nu hemmaförlust mot Genoa. Sculli gav visserligen örnarna ledningen och vägrade gentlemannamässigt att fira men sedan blev det som det brukar. Lazio drar i bromsen och får svårt att skapa lägen. Granqvist får Serie A-debutera efter skada och även om han inte var speciellt inblandad i det offensiva kvarstår ändå fakta - efter hans entré vände Genoa. Palacio Romario-tåfjuttar in kvitteringen och sedan Bulgarien-faller Diakité och Kucka kan rulla in 2-1 i öppet mål. Lazio för fega. Genoa effektiva.

Parma - Chievo 2-1
Giovinco, Giovinco. Den lilla atommyran sänker Cheivo med två mål och återfinns nu i skytteligaledning tillsammans med Cavani. Viktig för Parma att resa sig direkt efter överkörningen i Turin. Desto tyngre för Chievo som ju endast fick med sig en poäng i hemmamötet med nykomlingen Novara förra veckan.

Udinese - Fiorentina 2-0
Udinese vet ännu inte hur det känns att släppa in mål säsongen 2011/12. De svartvita stängde matchen redan efter en halvtimme efter mål av Di Natale (vem trodde något annat) och Isla. Som om inte det var nog för Fiorentina skadade sig Gilardino allvarligt och de första rapporterna talar om flera månaders skadefrånvaro.

Bologna - Lecce 0-2
Om Udinese inte vet hur det är att släppa in mål, så vet Bologna inte hur man gör dem. Efter 2x 0-2 är det tidig kris i universitetsstaden. Jag trodde på Bologna innan säsongen men börjar hamna i andra tankar nu. 0-2 hemma mot Lecce är inte bra. Bisolis lag har svårt att få till det och på onsdag reser man till Juventus arena. Ingen ideal match med tanke på var man befinner sig just nu. Lecce tar en fin trepoängare och har i nästa omgång Atalanta hemma. Klart mer överkomligt.

Atalanta - Palermo 1-0
Atalanta är ett annat lag jag nog måste omvärdera. Värvningen av Moralez såg jag redan på förhand som en fin värvning men här är det flera som imponerar. Denis, målskytt idag, Bonaventura och Cigarini bidrar alla i hög grad till Bergamo-lagets fina inledning. Efter 2-2 borta mot Genoa och 1-0 idag återstår bara två minuspoäng att hämta in.

Catania - Cesena 1-0
Inte heller denna vecka såg jag något av Catanias match men den tycks ha varit ungefär lika underhållande som förra veckans. Vad kan vi då ändå konstatera? Jo, inte heller Catania har släppt in något mål denna säsong. Men de verkar ha problem att göra mål också. Maxi Lopez gjorde matchens enda på straff.

Siena - Juventus 0-1
De senaste säsongerna har Juve haft svårt att vinna dessa matcher som på förhand ses som enkla poäng. Idag vinner man efter Matri-mål och visst vill man gärna tolka segern som ännu ett tecken på att det är ett nytt Juventus vi ser. Men det är trots allt bara andra omgången...

Napoli - Milan 3-1
Milan med en enorm skadelista innehållandes bland annat Ibrahimovic, Ambrosini, KPB och Robinho gjorde resan ner till fortet, grytan, San Paolo och fick sig en rejäl omgång. Napoli var sådär vackra som bara ett lag som frälsts av en Ma(ra)donna kan vara. Inler-Gargano käkade upp mittältet, Hamsik och Lavezzi löpte, sicksackade och sydde korsstygn på Milans planhalva. Och längst där framme: mannen som bär en hel stads drömmar på sina späda axlar - Edison CAA-VAA-NII. Det finns så mycket att säga, så mycket att peka på; som att Napolis på förhand utdömda backlinje spelade så bra att Drillo varit stolt, eller att Napolis bredd i år ser oändlig ut (Dzemaili, Zuniga, Pandev...),  eller det faktum att Pato tycks ha svårt att hitta sig själv. Men. Orden och natten räcker inte till.

Serie A har bjudit på två mycket vackra inledningsomgångar hittills. Och vackrast har Società Sportiva Calcio Napoli varit.

/Leo

Vi kliver in i det där stora idag. The fucking Champions League. Det är en kväll där Valencia reser till en av turneringens minsta städer för att möta Racing Club Genk. Men blickarna kommer inte att vara riktade ditåt, det kan vi inte hymla om.

Det ska ju spelas en match i fotbollvärldens huvudstad, med filosofen, men utan Ibra. Utan Cassano från start, men med Pato. Och med ett kärt återseende på mittfältet.

---

I Dortmund ska den gula väggen åter få visa upp sig för fotbollseuropa. Inför mötet med Arsenal, Dortmunds första CL-match på nio år, har klubben spelat in en film för att välkomna the Gunners till Signal Iduna Park Westfalenstadion.
Man kan tycka vad man vill om sånahär små klipp, men Dortmund kan man inte annat än förälska sig i.
I synnerhet när de har en sådan människa som Jürgen Klopp på bäken:
– Jag är djupt rörd av att se hur glada alla är. Det är därför vi tränar varje dag. Vi gör det inte på grund av berömmelsen, vi gör det för att det betyder så mycket för folket, sade Klopp under paraden efter ligaguldet i våras (Offside, #4 2011).

Barcelona är fotbollsvärldens huvudstad idag, de facto, men Borussia har förutsättningarna för att ta över som nummer ett. Något man redan nu menar vara gällande, i videon ovan.



---

Lite längre österut kändes CL och de stora scenerna som något väldigt avlägset för Artem Gomelko.

/Leo

I och med att Malaga ägnade kvällen åt att hemmavinna med hela 4-0 över stackars Granada är helgens La Ligaomgång till ända. Låt oss knyta ihop säcken med öppna och härliga tankar kring spektaklet.


---

-       Barcelona poängtapp är så klart fantastiskt för ligan. Inte för att Barcelona på något sätt kommer att stå utanför en topp 2 placering i vår. Utan det fantastiska ligger i att de blev tillrättavisade och bestulna av laget som genom det horribla tv-avtal som finns i La Liga, tjänar allra minst på det. Barcelona tjänar mest. Nej, Pep, ställer man ut skorna och tror att man enkelt ska håva in tre poäng på bortaplan i La Liga SKA det straffa sig. Sedan att Busquets räddade öppet mål med handen, och endast fick en varning för det – bara i Barca folk, bara i Barca. Helgens bästa oväntade resultat.

 

-       Marängerna gjorde inte samma misstag som Barcelona, tyvärr. Real Madrid ser så snuskigt starka ut i år att jag inte vet var jag ska ta vägen.

 

-       Marcelo Bielsa, vad händer? Varför är ni inte bättre? Va? Den framgångssaga den förra ledningen påbörjade kan drastiskt avslutas av den nya. Tror dock det vänder. Nästa vecka väntar nykomlingen Betis, visa då vad ni går för.

 

-       Valencia avfärdade Atletico på hemmaplan. Matchen hettade aldrig riktigt till och Falcao hängde ärligt talat inte med i tempot. Valencia sköt 1-0 och parkerade en vit spelarbuss i eget straffområde. Sexigare än så blev det tyvärr inte.

 

-       Jag gav Malaga en chans att sikta in sig mot Granada, kommer ni ihåg det? Pellegrini’s legoknektar tog den. Kommer de blåvita igång nu tro? Hoppas.

 

Hur som helst. En härlig omgång även i La Liga!

 

/Leo

Vi har längtat och väntat och räknat ned och hatat ordet srejk. Så till sist dagen D. Och vilken första omgång vi bjöds på. 35 mål fördelat över tio matcher ger ett snitt på 3,5 mål per match (nähä?). Tråkiga, taktiska och defensiva Serie A? Nja, det här var verkligen värt att vänta på. Märkliga defensivexperter som Drillo får ursäkta, vi älskar ju det här.

---

Innan Milan-matchen ställde jag fyra frågor att söka svar på. Hur gick det? Ja, Zlatan gjorde mål såklart. Vackert framspelad av Aquilani-Cassano. Men det såg stundtals lite småsegt ut. Matchformen saknades. Kände han av ljumskskadan redan på San Siro?

Vidare. Cassano startade alltså bredvid Zlatan och visade upp en form vi inte sett honom i på ett bra tag. Trivselkilona hade minimerats och Baris juvel levererade förutom Ibra-assist nickmålet till 2-2.

I Lazio var Hernanes relativt osynlig. På mitten glänste i stället Mauri som assisterade Klose-Cissé till deras respektive mål. I andra jobbade sig Milan in i matchen och i takt med Rejas defensiva byten fick de rödsvarta kontroll över bollinnehavet. Men Lazios första 20-25 minuter visade utan tvekan att de har tillräcklig med kvalité för att tillhöra den absoluta toppen. Frågetecken återigen för försvaret dock. Zauri hade ingen rolig fredagkväll och Radu saknades verkligen.

---

Lördagens möte på Dino Manuzzi var historiskt genom att vara den första Serie A-matchen på konstgräs (Novara, också med konstgräs, började borta). Cesena var i allra högsta grad med i matchen fram till Benalounes andra gula kort tidigt i andra halvlek. Efter det mest Napoli fullt logiskt. Två saker att ta med sig från kvällen: Pandevs jättemiss och Campagnaros monsterinkast fram till Lavezzis 0-1.

---

Söndagen:

* Maxi Moralez, Serie A:s kortaste (?) spelare presenterar sig omedelbart. Gör båda målen i Atalantas 2-2-match i Genoa.

* Moestafa El Kabirs facit i debuten för Cagliari. Ett mål, ett gult. Speltid? 9 minuter.

* Hur låter det då när ditt lag nickar in 2-2 i 86:e minuten i er första match i högsta serien på 55 år? Tja, det skulle kunna låta såhär.

* Laget som inga vet hur de ska tippa tog helgens kanske tryggaste seger. Prydliga 2-0 till Viola.

* Catania och Siena kryssade och om den matchen har jag ingenting att tillägga. Såg inte en sekund och det känns väl såhär i efterhand rätt klokt.

* Gabriel Torje, Rumäniens Messi, stillade enligt uppgift saknaden efter Alexis Sanchez. Talangjägarna tycks ha gjort det igen. Gjorde Di Natale mål då? Ja.

* Lichtsteiner rullade in det första seriemålet på nya Juventus Stadium, vackert framspelad av Pirlo. Juvetus imponerade ordentligt i premiären. Trots att varken Elia eller Estigarribia spelade en minut. Bredden kan vara Juventus nyckel till scudetton.

---

Till sist Palermo och Inter. Och en helt sinnessjuk match. Examensdag för Gasperinis 3-4-3 och jag vet inte jag, men ett U känns nära till hands. Sneijder började på bänken, Zárate byttes ut efter dryga halvtimmen. Det var ett lag som försökte och försökte, letade desperat efter rätt positioner men aldrig hittade tryggheten.

– Om saker och ting inte fungerar efter ytterligare några matcher, då kommer Gasperini att göra en del förändringar, tippar Zanetti i samtal med Football Italia.



Men vem är snabbast att trycka på reboot? Moratti eller Gasperini?

/Leo

Vid varje rad jag läser om kampen mellan Spaniens två giganter ledsnar jag en smula. Låt oss istället tala om laget bakom.

Athletic Bilbao är en vacker saga. Klubben är en av tre som oavbrutet spelat i Primera División sedan starten 1929, men trots det får man inte ens en promille av den uppmärksamhet de resterande två delar på. Åtta gånger har Athletic Bilbao stått som segrare i Primera Division och är därmed Spaniens fjärde mest framgångsrika klubb. I Copa del Rey är Lejonen faktiskt mer framgångsrika än självaste Real Madrid. Som de flesta hade man det kämpigt under Franco’s regim, till slut tvingades man faktiskt till att byta namn till Atletico de Bilbao, eftersom klubbens egentliga namn är skrivet på baskiska. Franco försvann senare och Athletic Bilbao blev sitt riktiga jag igen.

 

Efter dubbla ligatitlar 82-83 och 83-84 kämpar klubben på i det tysta. Fotbollen globaliseras, och klubben blir mer och mer ifrågasatt för sin riktlinje med att endast ha basker i laget. Krisen är ett faktum när Athletic Bilbao, Spaniens tredje största klubb, säsongen 06-07 är en enda poäng från att åka ur Primera Division.

 

Men Athletic Bilbao är en vacker saga.

 

Ledningen knyter näven i fickan och vägrar bestämt att rätta sig efter fotbollens nya regler. Talanger släpps fram, Caparró tar över som huvudtränare och en långsiktig plan arbetas fram. En lång och tanig baskier vid namn Fernando Llorente hjälper klubben att varje säsong avancera ett par platser i ligan. År efter år vinner Llorente den interna skytteligan och storklubbarna rycker och drar i honom. Säsongen 10-11 kämpade Athletic Bilbao och Llorente till sig en spektakulär sjätteplats. I år har Loco Bielsa tagit över som rodret som huvudtränare och klubben har en CL-plats som mål.

 

Fernando ”Lejonkungen” Llorente är sina Lejon trogna och kommer göra allt för att nå Europas finaste turnering med sitt älskade, älskade Bilbao.

 

Måtte sagan få ett lyckligt slut.

 

/Leo

Timmarna innan. Drömmar om det stora genombrottet. Långtidsskador - ett främmande ord. Årets mål ännu inte gjort och favoriterna i samma startblock som nedflyttnings-kandidaten. Eller som Karin Boye diktade:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

---

Ikväll drabbar regerande mästarna ihop med fjolårsfemman. Milan mot Lazio och visst spritter det i hela kroppen? Måtte eftermiddagen gå fort. Låt det börja!

Lazio har inte besegrat Milan på San Siro sedan 1989. Det är en jobbig packning att ha i ryggsäcken en premiärkväll. Ni har säkerligen redan full koll på lagens skador, form eller avstängningar (Marchetti efter rött kort i en primavera-match...). Men några frågor kan vi ta med oss till matchen:

- Hur är Zlatans form? Det såg sådär ut mot San Marino och Ibra har varit skadedrabbad senaste tiden.

- Pato eller en Cassano i superform på topp? Gazettan tror på förstnämnda. Andra kännare menar att Cassano är given.

- Är Hernanes på spelhumör? Profeten med de magiska fötterna har en tendens att vara något ojämn. Är han på hugget ikväll?

- Lyckas Klose tåa, ramla eller framför allt nicka in en boll i sin seriedebut för Lazio? Tyskpolacken har en tendens att alltid vara på rätt plats när det osar målfarlighet.

Jag tror inte att Lazio kan besegra sina demoner heller ikväll. Sviten håller i sig. Däremot tror jag de kan hugga en poäng. 1-1 eller 2-2?

---

Omgången blir komplett först på söndagkväll när Palermo tagit emot Inter på La Favorita. Visst ska man försöka se alla matcher, åtminstone med ett öga. Men skall en match plockas ut ur första omgången vill jag rekommendera Cesena - Napoli i morgon (20.40 TV4 Sport). Spännande Cesena med Mutu, Candreva, Éder och Martinez mot ett Napoli fullproppat med kvalité. Omgångens match såhär på förhand.

---

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

/Leo

Valencia – Atletico Madrid

På pappret den mest intressanta matchen. Båda lagen har inför säsongen tappat tunga pjäser, men ersatt dessa bra. Ett par av dem spelade i premiären, men samtliga har mer att ge. Falcao och Turan’s prestationer blir förmodligen avgörande för Atletico. Falcao stod för en assist senast mot Jamaica, Turan osynlig och straffsumpare mot Österrike. Håll koll på Soldado och Piatti hos Los che’s. Fördel Valencia.

 

Osasuna – Sporting

Osasuna lyckade ta poäng förra omgången mot Atletico Madrid, medan Sporting fick se sig själva besegrade hemma av Real Sociedad.  Osasuna har ett starkt försvar, men lika svagt anfall. Om någon kan kliva fram är det Sportings Miguel De Las Cuevas. Fördel någon? Nja, 50-50. Troligt kryss.

 

Real Sociedad – Barcelona

Barcelona har här en ypperlig chans att fokusera på att finputsa sin målskillnad, för tre poäng är här så gott som säkra, redan innan matchstart. Sociedad vann visserligen nu senast borta mot Sporting, men det här är den djupa delen av bassängen. Barcelona kommer att straffa varje misstag obarmhärtigt. Vem att hålla koll på i Barcelona? Alla under 1.74 cm. Och i Sociedad? Carlos Vela.

 

Villareal – Sevilla

Intressant match. Efter första omgången är det fortfarande mycket oklart hur starka lagen är, egentligen. Villareal förnedrades av Barcelona, men har efter förlusten förstärkt med Uche och De Guzman. Sevilla besegrade Malaga med 2-1, men ingen vet hur bra Malaga egentligen är. Sevillas president Del Nido har startat något som kan liknas revolution i ligan. Svårtippad match. Liten fördel Villareal.

 

Málaga – Granada

I och med Granadas tillkomst i ligan har vi välsignats med ännu ett Andalusienderby. Kul! Málaga kommer i matchen ges utrymme att spela ihop laget och hitta samspelet. Granada ska inte ha något att sätta åt, speciellt inte på bortaplan. Hoppas och tror att Málagas bästa spelare under försäsongen får speltid, Bounanotte.

 

Real Betis – Mallorca

Real Betis uddamålssegrade över Granada föregående omgång. Mallorca uddamålssegrade över Espanyol. Mallorca vann den fighten och tar förmodligen söndagens fight med, men krysset är nära. Ingen match jag får gåshud av, speciellt inte nu när De Guzman lämnat ö-laget.

 

Espanyol – Athletic Bilbao

Vad hände, Bilbao? De rödvita som såg så spännande ut inför säsongen, så radar de upp en osexig 1-1 match mot Rayo Vallecano av alla lag. Nej, El Loco Bielsa får göra skäl för sitt namn och skaka liv i sitt lag. Espanyol är dock fullt av talang, de har faktiskt hela ligans yngsta medelålder på 24,4.

 

Rayo Vallecano – Zaragoza

Räkna här med att Zaragoza är revanschsugna. 0-6 förlusten mot Real Madrid är en plump i protokollet, men räkna inte ut Zaragoza, de har ett mycket spännande ungt lag med en rutinerad herre vid namn Aguirre vid rodret.

 

Real Madrid – Getafe

Jaha. Finns inte mycket att säga här. Det känns inte riktigt som Getafes säsong, mäktade endast med ett kryss nu senast mot Levante, på hemmaplan. Frågan är hur många mål maskinen Real orkar producera.

 

Racing Santander - Levante

På pappret den minst intressanta matchen, men i La Liga säger det ingenting. Vår svensk i Racing, Kennedy, dras med småskador och är tveksam till spel.

 

/Leo

I dag tar Juventus ett stort kliv in i den moderna fotbollsvärlden. Invigningen av Juventus alldeles egna arena är inte bara en fin kväll för alla anhängare av den gamla damen, det är också en indikation på att italiensk fotboll så sakta börjat vakna och i sista sekund slitit tag om tågets sista rusande vagn. I en fotbollsvärld där taktiktavlor ersatts av ekonomiska kalkyler och enorma sign on-bonusar måste klubbar som vill vara med hitta fler inkomstkällor än tröjförsäljning.

FC Köpenhamn är en slitet men ändå tydligt exempel på nyttan av att vara herre i sitt eget hus. Danskarna har byggt upp en imponerande stark ekonomi och är i dag Nordens starkaste fotbollsföretag med en åttondel i Champions League som imponerande diplom. De italienska lagen spelar på arenor med många år på nacken. De är slitna, nergångna och hör hemma i en svunnen tid. Flera lag för en kamp om att få sätta igång byggandet av ett eget hem. Men det är ingen lätt match - italienska städer med en stolt historia tillåter inte arenakomplex var som helst. Det är ett pusslande att få bygglovet i hamn.

Förhoppningsvis kommer Delle Alpis arvvinge fungera som lysande exempel på hur bra det kan bli. Exemplets makt kan aldrig ignoreras. Det går självklart att vända sig emot en anpassning till den moderna fotbollens spelregler, en värld som inte alls liknar den fotboll många av oss vuxit upp med. Det är dock det rådande klimatet och vill italienska lag återigen vara ledande på den europeiska fotbollsscenen måste förändringen till. Den bittra sanningen för fotbollskonservatister.

Invigningen ikväll kommer att livestreamas på Juventus Youtube-kanal och det är ytteligare en indikation på en klubb som är inne i en moderniseringsprocess. Cermonins höjdpunkt ikväll blir matchen mot Notts County, laget som en gång i tiden försåg Juve med den klassiska svartvit-randiga dressen. Enligt uppgift kommer Juventus inleda matchen i ursprungsfärgen rosa för att i halvtid byta till årets tröja, självklart svartvit.

Personligen upplever jag satsningen ifrån Turin-klubben som mycket seriös, såklart. De senaste årens något ojämna nivå ska brytas. Återigen ska Juventus vara självklara förhandsfavoriter, inte bara om scudetton, utan även i snacket om Champions League. Agerandet på mercaton är en uppenbar ingrediens. Den egna arenan en annan. Och en tredje? Att det sker på Youtube. Contes gäng är italiens mest moderna just nu.

/Leo

Atletico Madrid är en klubb som enligt krav från både ledning och fans ska kunna aspirera på fjärdeplatsen i Primera Division i år. Atletico Madrid är, helt rättvist, inte en klubb som man associerar varken stabilitet eller balans med. Atletico Madrid är en klubb med tre målvakter i truppen, födda -92, -90 och -89.

Som bekant har superlöftet David De Gea lämnat för stora, elaka Manchester United. All lycka, David. För bara två år sedan värvade Atletico superlöftet Sergio Asenjo, trots att storklubbar världen över ryckte i honom. Asenjo ville bestämt spela för Atletico och hade spelat strålande under våren för sitt Real Valladolid, och toppat det med ett fantastiskt u21-EM. Alla pratade om grabben som så småningom skulle ersätta Casillas i La Selección. Oj, så bra han skulle komma att bli! I samma veva tar Atletico adjö av trotjänaren Leo Franco, som till sist landar i Galatasaray, och Sergio gör sig hemmastadd mellan stolparna på Vicente Calderon. En elak korsbandsskada ett par månader senare banar väg för De Gea, och sätter Asenjo’s karriär på paus.

 

Under tiden som De Gea spelar till sig ett epitet som världsmålvakt tar Joel Robles över rollen som andremålvakt. Stackars Asenjo lånas inför säsongen -11 ut till Malaga för en chans att nå sitt gamla, härliga jag. Bakom De Gea får snart Joel finna sig i att även han kallas superlöfte.

 

Men den här säsongen då? De Gea lämnar och Asenjo är inte 100 % än, nu måste det väl vara Joels tur? Nej, ledningen är sin ovana trogen. Thibaut Courtois, det belgiska underbarnet ska in. Han värvas inte. Nej, nej, det vore en alldeles för smidig lösning. Courtois lånas in från Chelsea, som hunnit knipa honom framför de rödvitas näsor, utan köpklausul. Courtois ses i dag som en relativt ohotad förstamålvakt. Han har visat sig värdig och stabil. Men Atletico Madrid är ingen farmarklubb, och kommer aldrig att vara. Joel lider, både han och Asenjo får ett år stulet i sin utveckling.

 

Skapar det här stabilitet i klubben? Ökar konkurrensen på målvaktsplatsen? Enligt mig leder det här till obalans. Möjligheterna är stora till att Joel nästa år kan få ta över som förstamålvakt, visserligen ett år äldre, men utan ett år viktig matcherfarenhet. I mitt tycke skulle ledningen helt sonika ha struntat i att värva Courtois, låtit Joel ta plats, litat på hans talang, så som med De Geas.  För målvaktstalang finns i klubben. Ja, herregud.

 

 

Det blev en livad sista dag på mercaton trots allt. Eller som vanligt är kanske en mer riktig beskrivning.
Vissa värvningar och försäljningar gör att mitt tips kan uppfattas som något märkligt på sina håll. Det är rättvist att kalla vissa placeringar rena chansningar. Men till skillnad från andra Italien-kännare ändrar jag inte något bland placeringarna. Lagda kort gäller, det är mitt eget fel om det skiter sig. Jag var ivrig.

Vad finns det då att säga om en av årets mest livliga för världens telefonbolag? (föreställ er exempelvis Raiolas eller Mörks telefoner den 31/8 varje år...) Massor såklart. Palermo fick troligen den tyngsta dagen där gamle borderline-personligheten Zamparini skickade ut Piolo (plus stora delar av övriga ledarstaben) och ersatte med oerfarne primavera-tränaren Mangia. Dessutom såldes Nocerino till Milan för reapriset på runt 500k euro. Det har nog funnits roligare dagar att vara rosa, även om bland annat Barreto kommer ifrån Atalanta.

På de sista dagarna förstärkte Inter upp sitt stabila lag med fina värvningar av Forlan, Poli, Zárate och Tassi, där sistnämnde är ett stort framtidslöfte (16 år). Omedelbar konsekvens blir att Lazios offensiva kraf försvagas avsevärt då man förutom Zárate släppte Floccari på lån till Parma. För Inter ser det såklart ljusare ut. Jag valde att tippa Milanolaget som blott 4:a i år, något jag troligen får äta upp i maj.

Just Parma och deras anfallsbesättning förändrades på fönstrets sista dag. Floccari kliver rakt i i startelvan och blir viktig i rollen som target. Lämnar laget gör dock Borini som anslöt så sent som i somras. Den tidigare Chelsea-talangen gör samma resa som Floccari, fast tvärtom. Ny adress: Roma. Personligen tycker jag att det är tråkigt. Borini hade troligen fått betydligt mycket mer speltid i Parma än i Roma. Enrique har redan att välja på Totti, Osvaldo, Bojan, Borriello och Okaka. You make the math.

Roma stod annars för den kanske finas spurten på sommarens silly season. Sabatini låg i och plockade, förutom Borini, in Kjaer (efter många om och men), Gago och Pjanic. Roma känns luriga.

Lagen lite lägre ner? Lecce lånar Juve-ynglingarna Pasquato och Giandonato, ytterbacksveteranen Oddo ifrån Milan samt Muriel ifrån spelarbanken Udinese. Lecce breddar med spännande spelare samt en gammal räv till försvaret. Chansningar? Mjo, men bra sådana. Milan Milanovic, som väl AC Milan bara måste värva någon gång i framtiden, spelar kommande säsong i Siena på lån från Palermo.

Men jag ska inte bli långrandig i mitt rabblande av spelarnamn. Ni kan ju läsa innantill. Har nämligen efter bästa förmåga försökt att uppdatera Serie A-tipset med de sista dagarnas värvningar. Elia, Fideleff, Cassani m fl. ska alla finnas med där. Om jag missat någon - kommentera!

Vågar mig troligen på att tippa premiäromgången också när vi äntligen närmar oss helg.

Säga något om Sveriges fiaskoinsats i Ungern och det Waterloo Puskas-stadion blev för Wendt? Nä, verkligen inte.

/Leo

1. Milan

Grundad: 1899

Spelar på San Siro (Stadio Giuseppe Meazza)

Ifjol: 1:a

Tränare: Massimiliano Allegri

 

Spelare in: Alberto Aquilani (lån, Liverpool), Kevin-Prince Boateng (tidigare bara delägd med Genoa), Taye Taiwo (Marseille), Philippe Mexes (Roma), Alberto Paloschi (Genoa), Gianmarco Zigoni (Genoa),   Stephan El-Shaarawy (äger 50-50 med Genoa), Krisztian Tamas (Illes), Antonio Nocerino (Palermo)

 

Spelare ut: Andrea Pirlo (Juventus), Giacomo Beretta (delägs med Genoa), Sokratis (Genoa), Nicola Legrottaglie (Catania), Marek Jankulovski (lägger av), Didac Vila (lån, Espanyol), Alexander Merkel (50-50 med Genoa), Davide Astori (Cagliari), Marco Borriello (Roma), Alberto Paloschi (lån, Chievo), Rodney Strasser (lån, Lecce), Massimo Oddo (lån, Lecce)

Stjärnor: I stort sett hela laget. Men speciellt Ibra, Pato, Robinho, Thiago Silva, Cassano

Håll koll på: Stephen El-Shaaraway

 

Kommentar: Varför bryta en tradition, Zlatan Ibrahimovic? Svensken har vunnit Scudetton alla säsonger han spelat i Serie A. Jag tror inte vi får se en förändring i år. Milan ser alltför tunga ut.

 

Precis som hos Inter rör man sig med ett åldrat lag, många tunga pjäser har passerat 30-strecket.

Speciellt mittfältet dras med ett utgånget bäst-före-datum. Van Bommel (34), Gattuso (33), Seedorf (35) och Ambrosini (34) har alla fina karriärer att se tillbaka på men känns väl sega för att orka bära Milans mittfält speciellt länge till.

 

Ytterst viktig blir därför Liverpool-lånet Aquilani som får vara ensam kreativ kraft på det åldrade mittfältet. Emanuelson och Kevin-Prince i all ära, men det är Alberto som ska slå de avgörande passningarna denna säsong. Skada på honom och Allegris lag får det tufft. Men på fönstrets sista dag anslöt nu även Antonio Nocerino och Milans mittfält ser spännande ut för första gången på en herrans massa år.

 

Om Aquilani är den som ska lyfta mittfältet så är det Zlatan som ska lyfta laget mot nya titlar. Förhoppningen, förutom ny ligaseger, är att Milan denna säsong ska kunna utmana på allvar i Champions League. Där är jag skeptisk. Då måste Pato/Robinho/Cassano ta varsitt kliv till och spela på absolut maxnivå hela säsongen, samtidigt som mittfältet måste stärkas upp ytterligare. Först då kan Milan nå samma Europaklass som förr om åren. Men, som tidigare nämnt, nu har även Nocerino anslutit.

 

Ligatiteln ska man dock kunna greja – även om det blir tufft och tätt i år.

2. Juventus

Grundad: 1897

Spelar på Juventus Arena

Ifjol: 7:a

Tränare:  Antonio Conte

 

Spelare in: Mirko Vucinic (Roma), Arturo Vidal (Bayer Leverkusen), Stephan Lichtsteiner (Lazio), Alessandro Matri (Cagliari), Fabio Quagliarella (Napoli), Marco Motta (Udinese), Simone Pepe (Udinese),  Andrea Pirlo (Milan), Reto Ziegler (Sampdoria), Michele Pazienza (Napoli), Emanuele Giaccherini (Cesena), Marcelo Estigarribia (lån, Deportivo Maldonado), Eljero Elia (Hamburg)

 

Spelare ut: Albin Ekdal (Cagliari), Sebastian Giovinco (Parma), Felipe Melo (lån, Galatasaray), Hasan Salihamidžić (Wolfsburg), Tiago (Atlético Madrid), Mohamed Sissoko (PSG), Sergio Almiron (Catania), Jorge Martinez (lån, Cesena), Cristian Pasquato (lån, Lecce), Manuel Giandonato (lån, Lecce)

Stjärnor: Buffon, Krasic, Del Piero, Vucinic, Quagliarella

Håll koll på: Arturo Vidal

 

Kommentar: Den gamla damen är tillbaka och leds av gamle Juve-legenden Conte som kan klubben utan och innan. Spelar en väldigt offensiv fotboll vid bollinnehav med en 4-2-4-uppställning. Kan bli riktigt bra men har sett sisådär ut på försäsongen.

 

Har plockat in bra spets i form utav Mirko Vucinic, som jag dock personligen upplever som något överskattad – motbevisa mig gärna, och multipositionspelaren Arturo Vidal ifrån Leverkusen.

Nya ytterbackar har man också grejat med Lichtsteiner och Ziegler, båda kommer att lyfta Juventus ytterspel (men Lichtsteiner måste öva på sina inlägg, som sagt...).

 

Matri-Vucinic får ändå ses som ett bra anfallspar, som dessutom får med sig Quagliarella och Krasic på kanterna när man kliver upp i 4-2-4 offensivt. Viktigt också att Pirlo och Vidal funkar ihop tillsammans då de får dra ett tungt lass defensivt i Contes formation. Blir kul att se vad Giaccherini kan bidra med en bättre omgivning också. Del Piero fortfarande kvar och fortfarande bra. Juve ser starka ut offensivt och kommer att vara med där uppe, utan tvekan. CL nästa år ska inte alls vara omöjligt. Kan pressa Milan om ligasegern hela vägen in i maj.

 

På slutet av mercaton plockade man även in Estigarribia och Elia vilket ger Juve ytterligare spets.

3. Napoli

Grundad: 1926

Spelar på San Paolo

Ifjol: 3:a

Tränare: Walter Mazzarri

 

Spelare in: Gökhan Inler (Udinese), Federico Fernandez (Estudiantes), Marco Donadel (Fiorentina), Antonio Rosati (Lecce), Blerim Dzemaili (Parma), Miguel Britos (Bologna), Mario Alberto Santana (Fiorentina), Roberto Colombo (Triestina), Goran Pandev (lån, Inter), Cristian Chavez (San Lorenzo), Ignacio Fideleff (Newell’s Old boys)

 

Spelare ut: Michele Pazienza (Juventus), Gennaro Iezzo (lägger av), Fabiano Santacroce (lån, Parma), Manuele Blasi (Parma), Hassan Yebda (Granada), Emilson Cribari (Cruzeiro), Erwin Hoffer  (lån, Eintracht Frankfurt), Luigi Vitale (lån, Bologna), Matteo Gianello (fri transfer), Nicolao Dumitru (lån Empoli), Cristian Bucchi (lägger av), Daniele Mannini (Siena), Jean Romaric Kevin Koffi (Roma), Victor Ruiz (Valencia)

Stjärnor: Hamsik, Cavani, Lavezzi, Maggio

Håll koll på: Federico Fernandez

 

Kommentar: Fenomenal mercato med Inler, Donadel, Dzemaili, Britos, Pandev och Fernandez. Spelare som ger en redan starkt trupp ytterligare bredd. Något som behövs med tanke på en Champions League-grupp med Man City, Bayern München och Villarreal. Smaka på den.

 

Svagheten finns i försvaret där det ser väl klent ut. Visst har lagkaptenen Cannavaro ett stort hjärta, men ibland vill han lite väl mycket. Förhoppningsvis kan nye Fernandez gå in och prestera omedelbart och Britos blir viktig när han blir skadefri. På mitten finns det redan en uppsjö av toppspelare i Hamsik, Gargano och Maggio. Framåt hittar vi Cavani och Lavezzi – världsklass.

 

Jag tycker att Napolis värvningar i sommar har varit bra rätt igenom. De kan mycket väl ha gjort bäst mercato av alla klubbar i Serie A och jag tippar att de fixar spel i Champions League även nästa år. Bredden finns och spetsarna är många. Men ligasegern? Mmmnjaaa...