Athletic Bilbao är en vacker saga. Klubben är en av tre som oavbrutet spelat i Primera División sedan starten 1929, men trots det får man inte ens en promille av den uppmärksamhet de resterande två delar på. Åtta gånger har Athletic Bilbao stått som segrare i Primera Division och är därmed Spaniens fjärde mest framgångsrika klubb. I Copa del Rey är Lejonen faktiskt mer framgångsrika än självaste Real Madrid. Som de flesta hade man det kämpigt under Franco’s regim, till slut tvingades man faktiskt till att byta namn till Atletico de Bilbao, eftersom klubbens egentliga namn är skrivet på baskiska. Franco försvann senare och Athletic Bilbao blev sitt riktiga jag igen.

Efter dubbla ligatitlar 82-83 och 83-84 kämpar klubben på i det tysta. Fotbollen globaliseras, och klubben blir mer och mer ifrågasatt för sin riktlinje med att endast ha basker i laget. Krisen är ett faktum när Athletic Bilbao, Spaniens tredje största klubb, säsongen 06-07 är en enda poäng från att åka ur Primera Division.

Men Athletic Bilbao är en vacker saga.

Ledningen knyter näven i fickan och vägrar bestämt att rätta sig efter fotbollens nya regler. Talanger släpps fram, Caparró tar över som huvudtränare och en långsiktig plan arbetas fram. En lång och tanig baskier vid namn Fernando Llorente hjälper klubben att varje säsong avancera ett par platser i ligan. År efter år vinner Llorente den interna skytteligan och storklubbarna rycker och drar i honom. Säsongen 10-11 kämpade Athletic Bilbao och Llorente till sig en spektakulär sjätteplats. I år har Loco Bielsa tagit över som rodret som huvudtränare och klubben har en CL-plats som mål.

Fernando ”Lejonkungen” Llorente är sina Lejon trogna och kommer göra allt för att nå Europas finaste turnering med sitt älskade, älskade Bilbao.

Måtte sagan få ett lyckligt slut.

/Leo