En helg där andra saker tagit tid från fotbollen. Men så måste det få vara ibland, dessvärre. Låt oss i alla fall trots detta gemensamt gå igenom Serie A:s åttonde sjunde omgång.

Vi började som vanligt redan på lördagen med det i Italien så populära resultatet due-due.

Fiorentina misslyckades med att vinna igen och har nu gått segerlösa i en månad. Jovetic x2 räckte inte för att kämpa ner seriens kanske mest underskattade lag Catania som jag på förhand tippade 11:a. Vi är visserligen enbart en knapp femtedel in på säsongen men Montellas gäng imponerar och har endast en förlust hittills.

Lördagens andra match var Juventus mot Genoa och på förhand en given etta. Genoa har inte besegrat Juve på bortaplan i ligan sedan 1991. Även här en dubbelmåslytt i Matri x2 men ingen trea till den gamla damen. I Genoa måste Merkel lyftas fram. Matchens lirare tillsammans med Matri.

Om vi på lördagen fick nöja oss med tvåmålskyttar behövde vi inte vänta mer än dryga timmen i söndagens lunchmatch. Lecce svävade på moln efter imponerande 3-0 i halvtid på stora Milan. Sedan slängde Allegri in den ghananske prinsen och resten handlade om Boatengs vänster, höger och höger igen. Mario Yepes fullbordade sedan den prydliga vändingen med sitt 4-3-mål. Viktigt, viktigt för Milan och fullständigt vidrigt för Di Francescos redan hårt pressade Lecce. Eusebio sitter utan tvekan löst.

---

Att matchtiden 12.30 betyder målkalas i Italien råder det ingen som helst tvekan om. 22 mål hittills fördelat på sex matcher. 3,66 mål per match.

---

Mer då? Tja, Erik Lamela behövde bara sju minuter för att presentera sig för hemmapubliken i Rom. Varningsflaggen för Roma är härmed hissad.

Thiago Motta gjorde Inters enda mål i hemmaviktorian mot Chievo. Oerhört viktiga poäng för Ranieri och Inter som ändå inte riktigt imponerar än. Men ett fall framåt åtminstone.

Atalanta och Maxi Moralez fortsätter att leverera. Här erkänner jag min felbedömning. Jag trodde inte att Bergamos stolthet skulle hämta in de sex minuspoängen så fort som de gjort. Hade man sluppit starta på minus hade man idag legat 3:a... Blir väldigt spännande att följa dem resten av säsongen.

Siena - Cesena 2-0. Marco Giampaolo näste tränare att ryka? Om Atalanta överraskat mig positivt så är Cesena precis tvärtom. Så här illa trodde jag verkligen inte att det skulle se ut. Snart tryter tålamodet, Ballardini nämns som möjlig ersättare.

Udinese och (självklart) Di Natale (tvåmålskytt) ser fortsatt starka ut. Prydliga 3-0 på Novara och bianconeri toppar Serie A i ensam majestät.

Endast tre pinnar bakom Udinese hittar vi Cagliari som spelade omgångens enda 0-0 match hemma mot Napoli. Hur länge orkar Cagliari leverera? Och hur länge till är Ekdal fastsvetsad på bänken?

Bologna och Lazio avslutar helgen och huvudstadsklubben, tillika derbysegrarna, gick segrande ur duellen. Men segern kan visa sig bli kostsam. Både Hernanes och Matuzalem klev av skadade.

---

En vecka till nästa omgång? Icke. Redan på tisdag rullar nästa omgång igång med Juve - Viola. Vi hörs då!

/Leo

 

 

Tröttnat på den ständiga tvisten gällande tv-avtalet i Primera Division? Fullt förståeligt. Men orättvisor som polariserar vår älskade liga finns det fler.

Real Madrid och Barcelona. Trötta, stubbiga jättar som roffar åt sig 50 % av ligans totala inkomst av tv-avtalet. En enorm skillnad som gör det omöjligt för lagen under Goliat och Goliat att utmana på lika villkor. En orättvisa som troligtvis kommer att bestå, trots hård kamp.

 

Men vänder vi blicken åt ett annat håll är det lika illa där. Real Madrid och Barcelona drar i runda slängar in 25-30 miljoner euro per år via sina tröjsponsoravtal. Lag som Getafe, Mallorca och Real Betis drar in ca 1 miljon. Om än stor skillnad är det på något vis förståeligt med tanke på den grad av exponering Real och Barcelona utsätts för.

Läget är annorlunda hos lagen som befinner sig i skuggan. Lag som kontinuerligt spelar i Champions League och Europa League.  Sju omgångar in i ligaspelet (åtta med den inställda premiäromgången) är Sevilla, Valencia, Villareal och Atletico Madrid fortfarande utan tröjsponsor. Valencia och Villareal spelar gruppspel i CL och möter lag som Chelsea och Manchester City, oavsett hur avtalen ser ut i ligan är dessa matcher tv-sända och följs av ett par tre fans världen över. Atletico vann EL så sent som 2010 och befinner sig för närvarande i gruppspelet med lag som Udinese, Celtic och Rennes. Sevilla lyckades tyvärr inte kvala in till EL, men har som vana att spela CL och El och årets misslyckande får ses som en prick i protokollet, en sällsynt prick.

 

Ekonomin i ligan är som bekant ansträngd, och de pengar lagen kasserade in via spelarförsäljningar under sommarens transferfönster måste delvis stoppas i det hål som normalt sponsorpengar täpper igen. Undantaget är Malaga, som gör vad Barcelona gjort förr och betalar UNESCO för att de under fyra år ska få synas på de nyrika tröjorna.

 

Det rapporteras att de fyra lagen kräver ett sponsoravtal på minimum €3 miljoner per säsong. En skälig summa för lag som exponeras hårt, även utanför Spaniens gränser. Låt oss för ligans konkurrensvillkor hoppas att lagen snart har en logotyp på bröstet. Men visst gäller det att se positivt på livet? Valencia, Villareal, Sevilla och Atletico Madrid är utan tvekan – på gott och ont - lagen med de snyggaste dräkterna säsongen 11/12.

 

/Leo

Då andas vi ut. Efter 90 minuters fotbollskamp där det slutade som vanligt. Polen Tyskland står som segrare när domarvisslan ljuder. Miroslav Klose står där han alltid står och gör det han alltid gör. 2-1 till Lazio med endast sekunder kvar i en match som handlade mer om grinta än något annat.

När Brocchi föll ihop som en skadeskjuten björn efter 50 minuters spel avgjordes på många sätt kvällens huvudstadsderby. Direkt genom att Kjaer belönades med ett hårt (men regelriktigt) rött kort, indirekt genom att Lazio började tro. Tro att det var möjligt att bryta den där vidriga sviten man fått upptryckta i ansiktet hela veckan.

Straffen kan diskuteras. Den är tveksam, absolut. Men Kjaer har ingen anledning att ens vara där med handen. Jag är övertygad om att Brocchi aldrig nått den bollen ändå. Efter att Hernanes fintat in straffen till 1-1 tar Lazio över matchen helt. Stundals ett galet tryck mot Romas försvagade försvarslinje och Klose har bland annat en nick i ribban medan Cissé står för en sinnessjuk volleykanon i bortre stolpen.

Det avgörande målet kommer dock inte. I stället är Roma bara centimetrar ifrån att tåa in ett andra mål när Konko slarvar i försvarsspelet. Men precis när vi ställt in oss på ett kryss ser Matuzalem något ingen annan ser och chippar fram den där livsarlige målmaskinen ifrån Oders stränder. 2-1 och de norra delarna av Olympico exploderar. Och gladast av dem alla är Edy Reja som äntligen, äntligen, lyckas besegra sina rödgula demoner efter ha försökt i ett helt liv.

Sammanfattningsvis är Brocchi en av Lazios absolut bästa spelare ikväll. Den gamle är en lite krutdurk som tillåter sig själv att explodera oavbrutet tills det är snustorrt i tunnan. Han fixar straffen och sprudlar av energi. Hernanes verkar vara i gammal god form och Klose gör det han ska.

Roma ska dock inte deppa ihop fullständigt även om kvällar som dessa är fruktansvärda att genomlida. Enriques gäng spelade stundtals riktigt underhållande fotboll och testade Lazios försvar flera gånger i första halvlek. Starten med Osvaldos tidiga ledningsmål borde man utnyttjat bättre. Där och då hade man greppet om matchen och Lazio visste varken ut eller in.

Och Romanista. Avsky nu inte Tagliavento alltför mycket. Han drog trots allt på sig ett rött kort han med.

Godnatt för nu,
/Leo

Derbydags till helgen också, såklart. Och det vet alla som någonsin haft en passionerad relation till ett fotbollslag - det är ett litet helvete dagarna innan. Jag tänker inte skriva något om matchen, om slaget om Rom. Måste försöka hålla mig opartisk här. Vill inte tappa trovärdigheten genom att skylta med mina sympatier. Låt oss hoppas på en trevlig kväll, bara. Räcker så, va?




/Leo

Visst var det härligt och så att se Sverige ta sig till EM, men det är klubbfotbollen som vi alla älskar mest, eller hur? Bloggen firar med att erbjuda er små tankar och uppdateringar inför kommande omgång i La Liga. Läs för att briljera i tv-soffan med anekdoter och annat gott.

Barcelona – Racing Santander

 

Racing har det lite kämpigt, minst sagt. Tillsammans med Sporting Gijon står de skamsna helt utan trepoängare, än så länge. Laget har inte riktigt hämtat sig sedan premiären, då Soldado i princip ensam vände underläge till seger i slutminuterna för hans Valencia. Kennedy är fortsatt på skadelistan på grund av hans ankel. I Barcelona är läget som det brukar vara, 23 mål gjorda på sex matcher och än har de inte lämnat planen poänglösa. Racing får här fokusera på att hålla nere siffrorna.

 

Sevilla – Sporting Gijon

 

Natt och dag. Sevilla har noll förluster, Sporting har noll vinster. Men krysset ligger här nära. Sevilla har oerhört svårt att få målskyttet att lossna och har endast mäktat med att göra sex mål hittills. Det hjälper inte att Negredo står på skadelistan. Bättring krävs.

 

Granada – Atletico Madrid

 

Radamel Falcao har knappast gjort någon besviken. Nu senast hjälte för sitt Colombia när han kom in med kvarten kvar och satte segermålet. Annars har Atletico som vanligt blandat och gett, men här krävs seger för att inte hamna efter i jakten på Europa. Arda Turan borta p.g.a. skada.

 

Mallorca – Valencia

 

Joaquin Caparros är ny coach för Mallorca, ett mycket bra val. Caparros är mannen bakom Athletic Bilbaos framgångar de senaste åren. Han kan vara precis vad Mallorca behöver, en tränare som bygger långsiktigt och som gör det oerhört bra. Ska bli mycket spännande att följa. Valencia då? Har som målsättning att sluta på topp 3. Ska då vinna tillställningar som denna. Håll koll på Piatti, som alltid.

 

Athletic – Osasuna

 

Baskienderby! Bielsa har haft en tuff inledning. Men han har haft otur. Tabelläget speglar absolut inte spelet. Bilbao har varit bra, och Muniain ännu bättre. Herrera är tillbaka från sin knäskada och förväntas få speltid, viktig kugge i Athletic. Hoppas och tror att Llorentes två kassar i förra veckans baskderby inte var en tillfällighet, Lejonkungen är tillbaka! Osasuna bra senast mot Mallorca och är bra på att kryssa. Men nja, Lejonen tar det här.

 

Zaragoza – Real Sociedad

 

Ett riktigt mittenmöte. Aguirres mannar har gjort det relativt bra, faktiskt. Har haft ett relativt tufft spelschema. Sociedad likaså. Svår match att sia om.

 

Getafe – Villareal

 

Villareal lever på sitt rykte. Truppen känns oerhört tunn och jag kan inte förstå hur de lyckades behålla Rossi. Getafe behöver seger, men jag vet inte, krysset känns nära till hands.

 

Levante - Malaga

 

Mycket intressant möte! I skuggan av den inledande Betishypen smög Levante. Är tillsammans med Barcelona de som klarat sig utan förluster, och då har man ändå mött Real Madrid. Levante har bevisligen ett mycket starkt försvar, men Malaga har en Cazorla i toppform. En värdemätare, för bägge lagen.

 

Real Madrid – Betis

 

Sahin fortfarande skadad men har nu börjat träna med boll. Men vad gör väl det? Real har ju ett par alternativ. Betis testas. Var starten deras endast en lyckoträff? Real vill undvika en ny Levantematch, räkna med att de kommer att visa och spänna sina muskler.

 

Rayo Vallecano – Espanyol

 

Rayo saknar fortfarande en hemmaseger, och Espanyol saknar en bortavinst. Men Espanyol bör komma igång, truppen de har på pappret är inte så dålig som tabelläget indikerar. Vi får se, svår match att sia om, och inte den som jag kommer följa med största fokus.

 

/Leo

Landslagsuppehåll och redan abstinens? Javisst är det så. Visserligen känner man väl av en viss ångest inför stundande batalj i Helsingfors, men vi kan ändå unna oss lite nörderi. För att stilla suget och för att dämpa nervositeten inför finnkampen.

Serie A får då och då kritik för att vara en åldrad liga. En serie där föredettingar huserar. Vi som följer italienska ligan år ut och år in, månad för månad och med sjuklig besatthet vet att det där är något överdrivet. Men det finns ju faktiskt ett par herrar med långa karriärer att se tillbaka på. Män som vunnit det mesta och sett profiler komma och gå.

Jag tänkte därför passa på att roa mig själv (och er) med att agera tränare såhär på fredageftermiddagen. Men med vissa restriktioner. Här får enbart det gamla gardet ta plats. Inga ungtuppar som Di Natale eller Miccoli får vara med och lattja. Nu ska the oldies bilda lag. Men lite fick jag släppa på reglerna, det visade sig vara svårt att bygga ett lag på enbart grabbar över 35 år. Vissa ynglingar på 34 jordsnurr fick wild card till bänken. Men startelvan består uteslutande av spelare som är 35 eller äldre. Samtliga i startelvan har dessutom spelat minst en minut i Serie A denna säsong.

Vi tvingas spela Gasperinis utskällda 3-4-3; det fanns helt enkelt för få försvarare som höll måttet. Totti ligger i en offensiv roll på mitten, mellan mittfält och anfall medan Brocchi är balansspelare.

Jag ger er här Serie A:s Old Boys. Skulle ni vilja möblera om? Gör då gärna det i kommentarsfältet. Kanske har jag missat någon gammal räv som skulle kunna tillföra spetskompetens i ett redan rutinerat gäng. Bakifrån och framåt:

Giorgio Frezzolini (35 år, Atalanta)

Massimo Oddo (35, Lecce) - Alessandro Nesta (35, Milan) - Javier Zanetti (38, Inter)

Clarence Seedorf (35, Milan) - Christian Brocchi (35, Lazio) - Francesco Totti (35, Roma) - Simone Vergassola (35, Siena)

Alessandro Del Piero (36, Juventus) - Hernán Crespo (36, Parma) - David di Michele (35, Lecce)

BÄNK: Francesco Antonioli (42, Cesena), Mario Yepes (35, Milan), Giuseppe Biava (34, Lazio), Simone Perrotta (34, Roma), Mark van Bommel (34, Milan), Pippo Inzaghi (38, Milan), Marco Di Vaio (35, Bologna)

/Leo

Vi har ju tagit oss en fem (Serie A), sex (Primera División), omgångar in i våra favoritligor nu. Läge alltså att stanna upp och reflektera lite. Och hur gör vi det bäst? Med siffror och nummer såklart. Statistiken ljuger ju aldrig, som bekant.

Här följer ett axplock av sådant jag tycker är intressant att gotta ner mig i. Gillar ni det ni ser rekommenderar jag varmt whoscored.com, som är en utmärkt sida med fotbollsstatistik. Vet ni andra sidor? Tipsa mer än gärna.

Hur som, då kör vi.

---

* Det lag som skjuter flest skott per match i Primera División är Real Madrid som i snitt lastar iväg 22 skott, där i snitt åtta stycken går på mål. I Serie A är Roma värst med i genomsnitt 17 skott per match, varav fem träffar mål.

* De lag som är mest offensiva, eller har trögast forwards (take a pick) och därigenom springer mest offside är Barcelona (sex per match) och Juventus, Udinese, Chievo och Siena (alla i snitt fyra per match).

* Om vi vänder blickarna mot det defensiva för en sekund kan det vara intressant att räkna vunna tacklingar per match. Där hittar vi Chievo och Siena i topp bland de italienska lagen med 26 lyckosamma tacklingar i snitt. Bilbao, Rayo Vallecano, Zaragoza och Levante är bäst i Spanien med samma siffra som hos italienarna, 26.

* Bollinnehavet domineras som väntat av topplagen. I Spanien har Barcelona ett snitt på 72% bollinnehav (!) per match vilket är elva procentenheter bättre än Real Madrid med 61%. Bland de italienska lagen är Juventus vassast (62%) följt av Milan (58%). Mest anmärkningsvärt här är att Lecce parkerar på en fjärde plats med 53% bolleinnehav per match. Fastlandets sydligaste har trots det enbart mäktat med tre mål (näst sämst i serien).

* Passningsspelet så. Även här är Lecce kanske något förvånande fjärde bäst i Serie A med 84% lyckade passningar per match. Topptrion utgörs annars av Roma (86%), Juventus (85%), Milan (85%).
Mer väntat bland de spanska lagen. Barcelona först med 90% följt av Madrid-lagen, Real 86% och Atletico 84%. För rättvisans skull, fjärde bästa lag är Valencia 83% passningar till rätt adress.

* När vi ändå talar om passningar kan vi ju flytta oss nedåt på abstraktionsstegen till micronivå. Vilka spelare är pålitligast i sitt passningsspel? Två Barca-spelar är väntat nog i topp. Thiago och Xavi har båda en imponerande siffra med 94% av passningarna till en medspelare, tätt följda av lagkamraten Mascherano (92%). Avslutar topp fem i Spanien gör Sergio Ramos och Gabi med 90%.
I Serie A hittar vi Thiago Silva högst upp med 90% korrekta passningar. Bakom honom De Rossi, Totti och Pirlo med 88% samt Jorquera med 87%.

* Skytteligorna.
Primera División efter sex omgångar:
1. Lionel Messi, 8 mål
2. Cristiano Ronaldo, 7
3. Falcao, 5
4. Fábregas och Santiago Cazorla, 4

Serie A efter fem omgångar:
1. Rodrigo Palacio och Sebastian Giovinco, 5 mål
3. Antonio Di Natale och Germán Denis, 4
5. Claudio Marchisio, Miroslav Klose, Fabrizio Miccoli och Marco Rigoni, 3

* Assistligorna.
Primera División efter sex omgångar:
1. Lionel Messi, 5 assist
2. Fábregas, 4
3. Cristiano Ronaldo och Gabi, 3
5. Thiago och Sergio Ramos, 2

Serie A efter fem omgångar:
1. Rodrigo Palacio, Fabrizio Miccoli och Andrea Pirlo, 3 assist
4. Miroslav Klose, Marco Rigoni, Stevan Jovetic och Cristóbal Jorquera, 2

---

Vi nöjer oss där. Analysen lämnar jag åt er.

/Leo

Lördagen bjuder på mycket intressant, om vi ska vara ärliga mest utanför Spaniens gränser. Men vad vi vet är att vi aldrig ska räkna bort La Liga, världens mest svårtippade liga, bortsett från topp 2. Jag ger er lördagen!

Osasuna – Mallorca

Jaha, Laudrup blev inte först i ligan att få foten som jag tidigare antydde. Han valde att gå självmant efter att hans assisterande fick sparken. En riktig soppa alltså. Mallorca står alltså utan huvud- och assisterande tränare. Osasuna har som bekant stora problem med att göra mål. Jag tvivlar på att Mallorca spelarna mäktar med den här ”tränaren-får-gå-nu-boosten”, men jag ser inte heller Osasuna som målmaskiner helt plötsligt. Svårtippat match, men om man ska gå på något? Under 2,5 mål.

 

Racing Santander – Rayo Vallecano

På pappret den mest ointressante matchen den här lördagen. Ur svenskt perspektiv ser Kennedy ut att missa ytterligare matcher. Inget att höja ögonbrynen för, Rayo kan mycket väl med sin energi ta poäng.

 

Villareal – Zaragoza

Fortfarande ser jag inte hur Villareal ska kunna ta en EL-plats med sin trupp. Den är helt enkelt inte bra nog. Tränaren Garrido är hårt pressad efter endast en vinst under säsongens alla tävlingsmatcher. Zaragoza är kluriga. Mäktade med ett kryss senast mot storsatsande Malaga. De har en intressant trupp och nu när Luis Garcia har kommit igång kan det – och kanske borde – räcka till minst en poäng på El Madrigal i dag.

 

Valencia – Granada

Inte mycket att snacka om. Ett pressat Valencia tjuvade till sig en poäng mot Chelsea nu senast i CL och har relativt god form, trots en oväntad förlust i senaste ligaomgången mot Sevilla. Granada kryssade senast mot ett blekt Osasuna och är inte helt ofarliga, men mot Valencia är man ett par nummer korta.

 

Malaga – Getafe

Malaga börjar komma igång på allvar. Defensiven sitter som en smäck, målvakten Willy är faktiskt endast 6 minuter ifrån att slå klubbrekordet gällande hålla nollan. Offensiven strular dock fortfarande lite, utan Cazorla hade man varit ett par poäng fattigare. Getafe visade styrka förra omgången då man besegrade ligaledande Betis. Nu ser det trist nog ut som att man får klara sig utan skyttekungen David Guiza. Noterbart här är att Bounanoutte hålls kvar på läktaren, ingen vet varför. Och att Rondon fortsatt förpassas till bänken.

 

Nu njuter vi!

 

/Leo